Ikväll ska jag på ett debattmingel hos Generationen.se om framtidens arbetsmarknad och om ungdomsarbetslösheten. Jag och Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson ska debattera detta tema innan Markus Larsson presenterar sin bok “80-talisterna – så funkar de”.
Många frågar mig varför ska vi förändra något som fungerar. Ja, det är mycket som fungerar men också mycket som kan bli än bättre. Titta på ungdomsarbetslösheten. Titta på betygen från de som lämnar gmnasieskolan. Titta på nyföretagandet. Titta på att vi rasat från 4:e plats till 28:e i välståndsligan i världen på trettio år. Titta på de rörlighetsventiler som skapats på arbetsmarknaden genom bemanningsföretag, genom fler visstidsanställningar, genom projektanställningar. Jämför 70-talets Sverige med 2010-talets. En hel del har förändrats och då måste vi också ha en politisk vision, agenda och drivkraft att göra Sverige till ett än bättre land att leva i.
Jag tycker exempelvis att det är oacceptablet att den svenska tryggheten i Sverige är uppbyggd kring fasta anställningar – det är så grymt många människor som då faller utanför. Jag tycker det är helt oacceptablet att det är så många som lämnar skolan utan fullständiga betyg. Jag tycker det är helt sjukt att vi har så hög moms och så höga sociala avgifter i Sverige som hämmar företag att växa.
Vi är skyldiga alla som lever i utanförskap och som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden att tänka i nya banor. Att möta framtidens utmaningar med nya lösningar. Att vända på alla stenar som finns. Att se hur andra länder valt att lösa sina utmaningar.
Idag ser vi att allt fler väljer hellre fler jobb under sin livstid än att få en guldklocka efter 25 år – vad innebär det för de regelverk som vi har? Och för de svenska trygghetssystemen? Idag vill 4 av 10 unga hellre vara företagare än anställd – hur ska vi möta detta?
Idag skriver jag på Newsmill om just 80-talisterna, som jag själv tillhör, om hoppjerkorna och om att även de måste få känna trygghet. Blir nog en spännande diskussionskväll!
Centerpartiets förslag som vi nu driver hårt för att minska kostanderna för företagen och fler fler jobb handlar just om en halvering av momsen. Men också för att du och jag ska få lägre pris när vi går ut och käkar.
“LAS införande i början av 70-talet var ett rejält systemskifte. Från att den svenska modellen enbart byggdes på avtal och partsförhandlingar skulle nu politiken bestämma och stifta lagar. LO sade bestämt nej till detta, vilket kan kännas väldigt främmande med tanke på hur de slåss för LAS idag. De stretade emot för de ville behålla den ursprungliga svenska modellen med få konflikter och mer pragmatism mellan parterna.”
Så skrev jag på bloggen i början av året med anledning av PJ Anders Linders krönika i Svenska Dagbladet om bagrunden och historien kring LAS.
LAS är inte den svenska modellen. Den svenska modellen är inte lagstiftning. Den svenska modellen bygger på kollektivavtal, avtal, förhandlingar och arbetsmarknadens parter. Det är andra länder som har just valt minimilöner och trygghet i lagar – den vida kända svenska och unika modellen är ju just avtalsmodellen med starka parter. LAS är helt tvärtemot – det är politiker som genom lagar lagstiftar om trygghet. Otroligt långt bort från den svenska modellen. LO var helt emot den då den infördes på 70-talet.
Det känns helt obegripligt hur man dessutom resonerar om LAS. Jag vill ju ha trygghet på arbetsmarknaden, idag är det en oerhört många som står utanför denna trygghet – ska inte de omfattas av någon trygghet? Ska man bara skydda redan etablerade? Vad är det för solidaritet? Ska alla andra fortsätta leva i kompakt otrygghet, utan akassa, utan lön, utan jobb? Och just med den svenska modellen – varför ska man ha lagar i detta, men inte i en så pass viktig fråga som löner då? Vad är det för konsekvens?
Moderaternas utspel idag var inte oväntat. Inte särskilt nytt. De markerade ljudligt att arbetsrättens område är inget Moderaterna kommer gå in och tassa på. Det var väl inget nytt? I deras förnyelse har de ju glömt företagandets villkor och möjligheten att sänka trösklar för unga att överhuvudtaget få in en fot på arbetsmarknaden – istället kör de sin sosse-light-politik. Men låt gå. Det blir ju lite roligare förhandlingar allianspartierna emellan nu. Och det blir tydligt att om man tror på företagsamhet och fler jobb för unga, om man tror på att Sverige behöver ett fräschare recept att lösa ungdomsarbetslösheten och skapa fler jobb – ja då ska man rösta på Centerpartiet.
I Danmark har de reformvänliga socialdemokrater och LO-förbund. Dagens seminarium om “Vad kan vi lära av den danska modellen?” med Mogens Lykketoft, dansk fd finansminster o partiledare för socialdemokraterna samtalade med Maud Olofsson om den danska modellen. Och det var många gånger han nickande instämmande till våra resonemang. Danska (S) och svenska (C) var oerhört överens.
Komponenterna enligt Lykketoft:
- En god arbetsrätt, med lika rätt till arbete, krävs. Flexibel arbetsmarknad där det är enklare att anställa och säga upp men där det finns ett skydd mot godtyckliga uppsägningar i lag – allt annat i avtal.
- Höga ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen, men höga krav på att jobb som erbjuds ska tas oavsett bransch eller geografi.
- En aktiv arbetsmarknadspolitik med fokus på yrkes- och vidareutbildning.
- En lärlingsutbildning som slussar ut unga människor i arbetslivet.
Tänk om Sveriges socialdemokrater och LO-förbund skulle vara lika reforminriktade och nyktra som de danska kompisarna. De danska kompisarna har genomfört flexicurity, de har inget LAs utan det sköts i avtal, det finns ett aktiveringskrav i a-kassan, så tar man inte de jobb som erbjuds så ryker ersättningen. Samtidigt har de låg arbetslöshet och danskarna känner sig tryggare än svenskarna. De är för att där är inte tryggheten det som står på pappret/lagen utan trygheten ligger i att det är en rörlighet och lätt att hitta nya jobb om man mister det gamla.
Spana in SVT Kunskapskanalen som sände seminariet direkt i efetrmiddags, det finns säkert repriser. Se annars youtubeintervjun med mig precis innan seminariet. Och läs min krönika på Alliansens Vänner som tar upp just detta om det danska flexicurity.
Vänsteroppositionen vill göra det dubbelt så dyrt att ha unga anställda. De vill höja arbetsgivaravgiften för unga människor från ca 15 % till ca 30 %, det är en budgetpost på ca 11 miljarder kronor. De vill pytsa tillbaka knappt en miljard till unga, genom att helt ta bort arbetsgivaravgiften om man anställer en arbetslös ungdom. Så på totalen vill vänstern ta bort 10 miljarder för unga människor i jobb. Hur skapar det jobb för unga? Om det blir dubbelt så dyrt att anställa dem?
Deras “nya satsning” att de istället vill lägga pengarna på de som är arbetslösa unga ekar rätt tomt. Det finns redan. Alliansregeringen har under några år haft Nystartsjobb. Om man anställer en arbetslös ungdom så betalar man inte arbetsgivaravgiften under den tiden den unge varit just arbetslös. Så det känns ju inte särskilt nytt från oppositionens sida. Istället fördyrar man för alla andra.
Med vänsterns förslag skulle kostnaden för landets kommuner öka med 2,1 miljarder, för landstingen 0,4 miljarder och för näringslivet med 15,7 miljarder. Känns helt omotiverat. Det leder knappast till att unga människor får behålla jobbet.
Hur kan en straffskatt på att anställa ungdomar bidra till att minska ungdomsarbetslösheten?
Gröna Lund hotas nu med strejk. I onsdagens Expressen kunde vi läsa om 17-åriga Filippa Lundqvist som riskerar att bli av med både sommarjobb och ersättning om strejken bryter ut. Suck. Ytterligare ett slag mot unga som försöker få in en fot på arbetsmarknaden. Vad är det för solidaritet? Kvällspostens ledarsida tar upp den rapport jag åker runt och presenterar nu “Historiens bästa entreprenörer” med förslag om att få fler unga entreprenörer. Johan Folin skriver:
“Det är tur att Centerpartiet arbetar för att ungdomars valfrihet ska öka. Fackföreningsrörelsen gör det inte.”
Skånska Dagbladet skriver också om vårt besök i Lund i onsdags och om de förslag som vi har för att få fler att våga ta steget att starta livskraftiga företag.
“Aldrig har så många unga som nu startat eget. Parallellt är ungdomsarbetslösheten rekordhög. Det visar på ett systemfel och att förändringar måste till för att inte stora grupper ska slås ut från arbetsmarknaden permanent. Därför är det viktigt att höja temperaturen på företagsklimat för unga, säger Annie Johansson.”
Alldeles strax ska jag ta mig till Svenskt Näringslivs seminarium Flexibilitet och Integration för att samtala och diskutera möjligheterna att sänka trösklarna för invandrare. Nationalekonomen Li Jansson presenterar sin rapport “Bemanningsbranschen, en språngbräda för integration” där hon analyserar hur de olika krav på bemanningsföretagen som förts fram nu i avtalsrörelsen skulle drabba utomeuropeiskt födda.
Av de 59 000 personer som arbetade i bemanningsbranschen 2008 var nästan 10 000 födda utanför Sverige. Bemanningsföretagen är en nyckel till jobb och integration och är en viktig väg in för de “outsiders” (unga och invandrare) som har svårt att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Det är också en språngbräda för utrikes födda som börjar på bemanningsföretag och går sedan vidare till andra arbetsgivare.
Fler regleringar och mindre flexibilitet skulle drabba såväl unga som invandrare. I utomeuropeiska grupper är sysselsättningsgraden runt 50 %. Andelen unga inom bemanningsbranschen är dubbelt så hög som på arbetsmarknaden i stort.
Det säger ganska mycket om betydelsen av denna viktiga möjlighet för svaga grupper att faktiskt få jobb, lön och trygghet. Den måste värnas.
Li Jansson var med imorse på SVT Rapport, men rapporten kommer nog läggas upp först efter seminariet slut nu vid lunch.
Nu pågår ett febrilt jobb för alla elever att hitta sommarjobb. Jag minns själv hur det var när jag letade runt bland de lokala företagen i Värnamo för sommarjobb. Jag har monterat skruv, rensat ogräs, städat byggbaracker, jobbat i klädaffär, jobbat på en juristbyrå, varit fotbollstränare. Det var en oerhörd stress under tidig vår för att hitta några veckors jobb. Genom kontakter lyckades det alltid på något sätt.
I vårpropositionen förslår regeringen 100 miljoner kronor till kommunala sommarjobb. Jag har tidigare skrivit här på bloggen att det i och för sig är ett sympatiskt förslag men inget att hänga i den ideologiskt korrekta julgranen direkt.
Självklart är sommarjobb jätteviktiga för unga människor och en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, men detta förslag om kommunala sommarjobb är snarare en form av konstgjord andning och bidrar inte till att några riktiga jobb skapas. 85 % av alla sommarjobb sker dessutom i det privata näringslivet. Jag hade utöver denna 100 miljonerssatsning sett en satsning på att underlättat för unga att hitta jobb också bland företagen, som ju trots allt bidrar med större volymer.
Kanske genom slopade arbetsgivaravgifter under sommarmånaderna för att anställa just unga? Kanske genom en snabbutredning som Magnus Andersson idag föreslår i Metro som kraftigt sänker trösklarna för unga att få erfarenhet, en fot in och chans till en lön i sommar? Facket är givetvis emot, men det är ju inte så ovanligt. Vi måste vara några som höjer rösten för ungas möjlighet till sommarjobb. Jag och Centerpartiet är med kraft den rösten!
Under 2009 löpte ungdomar under 25 år tre gånger högre risk än sina äldre kollegor att bli av med jobbet. De flesta ungdomar är också starkt kritiska till dagens turordningsregler. 4 av 5 ungdomar är kritiska, endast var femte ungdom anser att anställningstiden ska vara avgörande vid uppsägningar medan nästan 70 procent anser att arbetsgivaren ska få avgöra vem som är mest lämpad för jobbet.
Det är dags att se till att dagens arbetsrätt och arbetsvillkor följder dagens förutsättningar – unga männsikor ska inte få bli offer för att politiker inte vågar förändra eller för att fackförbunden enbart ser till sina medlemmar. Anslutningsgraden bland unga är låg, vilket inte är så himla svårt att räkna ut varför. varför ska man betala fackavgift till ett fack som ändå int bryr sig om ens intressen, som ung?
“I den här rapporten granskas de vanligaste argumenten som används för att avfärda regelverkets negativa effekter.
1. Bara en av 40 ungdomar kan rimligen ha drabbats av turordningsreglerna.
2. Problemet ligger inte i turordningsreglerna eftersom de bara gäller vid uppsägningar av tillsvidareanställd personal. Ungdomarnas svårigheter består istället i att de har tillfälliga anställningar.
3. Ungdomarna skulle förlora sina jobb även utan turordningsreglerna eftersom de inte har tillräcklig kompetens.
4. Ungdomsarbetslösheten överdrivs i statistiken.
5. Undantaget i turordningsreglerna för de minsta företagen har inte hjälpt ungdomarna.
6. Reglerna är flexibla eftersom det går att komma överens mellan arbetsgivare och fackföreningar om avsteg från turordningen.
7. Danmarks flexicurity har inte hjälpt ungdomarna.
8. Utan turordningsregler skapas otrygghet på arbetsmarknaden.”
Newsmill har nu en debattserie om “Världens bästa ungdomsland” = Holland där olika debattörer ger sin syn på Holland contra Sverige. Jag skriver idag under rubriken “Sveriges unga behöver samma flexibilitet som holländska unga”. Ungdomsarbetslösheten i Holland är rekordlåg och det handlar om långsiktigt arbete för att bryta den negativa trend vi har i Sverige med hysterisk hög ungdomsarbetslöshet, såväl i lågkonjunktur som het högkonjunktur.
“Jag har träffat Hollands före detta premiärminister socialdemokraten Wim Kok vid flera tillfällen för att lyssna in framgångsreceptet. För det första är det inte snabbinsatser som gäller utan det är långsiktiga lösningar och tillväxthöjande reformer i samförstånd som är grundbulten. Men också ett modigt, politiskt ledarskap som vågar gå före och genomföra flexibla reformer som släpper in människor som står långt från arbetsmarknaden.”
Läs hela min debattartikel om en större flexibilitet på arbetsmarknaden, avstampsjobb, lägre ingångslöner, lärlingsjobb. Nu är det hög tid att tänka framåt och tänka nytt så unga får en ärlig chans när väl konjunkturen vänder. En rättvis arbetsmarknad för alla måste ändå vara receptet.
