Skrivet av Annie Johansson 2010-03-05 | no kommentarer
Igår debatterades Lavaldomen i riksdagen (mitt anförande). Eftersom Annika Qarlsson var sjuk så tog jag debatten för Centerpartiets räkning.
Lavaldomen innebär att vi gör det möjligt att bevara den svenska modellen i en EU-kontext, med ett värnande om den fria rörligheten samtidigt som det finns ett arbetstagarskydd för de 2-3000 personer som i dagsläget utstationeras här i landet. Stridsåtgärder från fackets sida får vidtas om den utländska företaget inte har ett kollektivavtal i hemlandet och om villkoren ligger inom den hårda kärnan, d vs lön, semester, arbetstid och arbetsmiljö. Således en ganska bra avvägning. Om företaget som utstationerar arbetare här och man inte uppfyller minimilönerna i svenska kollektivavtal – ja, då har man rätt att vidta stridsåtgärder.
Oppositionen är givetvis emot. Oklart varför och vilket alternativ de istället vill ha. Men det är säkert effektivt för att mobilisera de Eu-skeptiska på vänstersidan och LO. Sakpolitiskt känns det dock mycket svagt. De vill bland annat att man ska omförhandla utstationeringsdirektivet som reglerar just detta. JO, tjena.
Tror de verkligen att Sveriges unika modell skulle få en bättre ställning efter detta om man ser till att de flesta andra länder ha minilöner i lagstiftning? Eller allmänggiltigförklaring av kollektivavtal? Är det det vänsterpartierna vill? Vill de inte att parterna i framtiden ska få hantera villkoren och lönesättningen?
Vill de verkligen spela roulette med den svenska modellen?
Se Dagens Industri, Kommunalarbetaren.
Skrivet av Annie Johansson 2010-02-08 | 3 kommentarer
Lavaldomen har varit brännande het i arbetsmarknadspolitiken under flera år. Det hela bottnar sig i det lettiska byggföretaget Laval un Partneri som skulle bygga en skola i Vaxholm. Svenska Byggnads sa totalnej eftersom de ville att de skulle teckna ett svenskt kolektivavtal. Laval un Partneri hade ett lettiskt kollektivavtal och hävdade att det måste gälla eftersom det är fri rörlighet inom EU. Byggnads skrek “Go Home!”, inledde stridsåtgärder vilket slutade med att Laval un Partneri gick i konkurs och deras lettiska byggnadsbröder blev arbetslösa. Inte särksilt snyggt och solidariskt marscherat.
Det hela ledde till att Arbetsdomstolen som skulle avgöra tvisten vände sig till EG-domstolen för ett förhandsavgörande. EG-domstolen var tydlig och ville inte tilåta stridsåtgärder när det redan fanns ett kollektivavtal med och kritiserade Sverige för att man tillät Byggnads att hålla på. Regeringen har nu tagit fram en proposition (prop.2009/10:48 Åtgärder med anledning av Lavaldomen) som i detta nu behandlas av Riksdagen.
Den 19 januari 2010 beslutade AU, på initiativ av utskottets majoritet, att bereda oss i KU tillfälle att yttra sig över propositionen. Skälet var att man ville reda ut om minoritetsskyddet var tillämpligt i 2:12 Regeringsformen och en minoritet i Riksdagen kunde begära att hela propositionen skulle vila ett år. Det är vi i konstitutionsutskottet som avgör om just vilandeförklaring enligt 2:12 är tillämpligt. Det hela görs genom att vi gör en rättsutredning och också att vi är tvungna att gå till Lagrådet och få deras utlåtande. Vi förväntas få svar från Lagrådet under denna vecka.
Idag när jag läser SvD Brännpunkt där de tre vänsterpartierna säger att de ska vilandeförklara propositionen för den strider mot mänskliga fri-och rättigheter häpnar jag. Respektlöst sätt att inte invänta vare sig KU eller Lagrådet för att höra efter om 1) Det rör sig om mänkliga fri- och rättigheter på det sätt som gör att 2:12 blir tillämpligt. 2) Om vilandeförklaringen överhuvudtaget är tillämplig.
2:12 st 1 RF – vissa fri- och rättigheter som finns i 2 kap. RF kan begränsas genom lag, t.ex. föreningsfriheten som garanteras i 2 kap. 1 § 5 p RF. I 2:12 ST 3 RF står det att lagförslag som avser sådana begränsningar kan vilandeförklaras under ett år under vissa förutsättningar.
Vi i KU ska efter att vi hört Lagrådet ta ställning till om det begränsar föreningsfriheten i 2:1. Rätten att vidta stridsåtgärder stadgas i 2:17 Regeringsformen och omfattas inte av det särskilda förfarandet, d v s vilandeförklaring är inte möjlig.
Ska bli intressant att se vad Lagrådet har att säga så att vi i KU sedan kan bilda sig en uppfattning i en mycket komplex fråga. Om man läser debattartikeln idag från vänsterpartierna känns det som att såväl Lagrådet som KU är helt irrelevanta i sammanhanget. Men de kan inte använda vilandeförklaringen om inte KU kommer fram till detta.
Magnus Andersson, Hanna Wagenius och Mark Klamberg har också bloggat.
Skrivet av Annie Johansson 2009-12-02 | 5 kommentarer
Idag damp Byggnads pressmeddelande ner i mailboxen. Deras fackordförande Hans Tilly tycker att Arbetsdomstolen fattat ett orimligt och inkonsekvent beslut. Byggnads och Elektrikerförbundet ska betala skadestånd och rättegångskostnader (2,7 miljoner kr) till Laval un Partneri som de drev ut ur Sverige och försatte i konkurs för fem år sedan. Hade de väntat sig något annat? EG-domstolens dom var glasglar – det är inte OK att skrika Go Home och driva ett företag i konkurs för att man inte anslöt sig till ett svenskt kollektivavtal (man hade ett lettiskt).
- Först beslutar AD att konflikten mellan Byggnads och Laval är lovlig och inte behöver avbrytas. Fem år senare beslutar samma domstol att man nu ska betala ett omfattande allmänt skadestånd. Dagens dom strider mot sunt förnuft. Det är obegripligt att facket ska betala skadestånd när man följt gällande svensk rätt och beslut i AD.
Hans Tilly är helt oförstående och detta citat är från deras pressmeddelande. Upplysningsvis står EG-rätten över svensk rätt. En av de fyra friheterna som EU bygger på är just fri rörlighet även för arbetstagare inom byggnadsområdet. Ett obegripligt citat.
Byggnads och Elektrikerförbundet får pisk och ska betala skadestånd. De försöker nu spela offer. Frågan är vem som är offer i detta. Laval gick i konkurs och deras anställda blev utan jobb för 5 år sedan. Det är dessa som är offer för den svenska nationalistiska fackprincipen. Tyvärr. SvD, SvD, Juridikbloggen, Expressen.
