Skrivet av Annie Johansson 2010-02-04 | 3 kommentarer
Det är mycket på tapeten kring arbetsrätten och ungdomsarbetslösheten. Igår kväll på TV4-nyheterna var det en intressant nyhet om hur arbetsplatserna skulle sett ut med andra regler: Ett mer mixat lag helt enkelt. På uppdrag av www.generationen.se har analysföretaget United Minds genomfört en undersökning bland 300 chefer med personalansvar om deras attityder till unga arbetssökande. Resultatet är tydligt:
Bara 18 procent av de intervjuade arbetsgivarna tror att alla anställda skulle få jobbet om de sökte idag, i konkurrens med unga nyutbildade. Var femte arbetsgivare tror att halva personalen eller färre skulle få jobbet igen om de sökte idag. Unga nyutbildade arbetssökande skulle i stor utsträckning ersätta den befintliga personalen. På företag med 250 anställda eller fler skulle nio av tio chefer ersätta minst 10 procent av sin personal.
Fler ungdomar skulle sättas i arbete om företagen fick välja fritt – i konkurrens med erfarna medarbetare. Ungas erfarenheter och kompetens är uppenbarligen mer efterfrågade på arbetsmarknaden än vad som syns i antalet anställningar. Läs mer om bevisen och undersökningen på generationen.se.
En annan mycket rolig sak är att sossetidningen i Kalmar, Östran, som har ledande socialdemokrater som Lena Hallengren och Håkan Juholt i styrelsen och som ägs av socialdemokraterna och en rad fackförbund kräver undantag från turordningsreglerna i LAS för “Det finns människor med hög kompetens som är viktiga”. Håhåjaja, så roligt! Då passar det. SR Kalmar rapporterar om detta mycket dubbelmoraliska dilemma.
- – - – - – - -
Maud tar strid för LAS-reglerna för att ge unga en chans.
Skrivet av Annie Johansson 2010-01-25 | no kommentarer
I början av december satt jag under en eftermiddag borta i TV-huset för att spela in ett längre program i SVT:s format Storforum. Programmet är ett samhällsprogram som djupdyker i olika frågor med olika debattörer och låter en (för det mesta) också tala till punkt. Det program jag medverkar i behandlar arbetsrätten och den framtidens svenska modell under rubriken “LAS – har den spelat ut sin roll?” . En riktigt intressant debatt som hettade till stundtals och som också bitvis bildade starka allianser. Moderaten höll med LO. Socialdemokraten höll med radikalvänsterpartisten. Och så vidare.
Politiker, företagsledare och näringslivsföreträdare fanns med. Mitt i allt detta två tjejer, en som blivit uppsagd av SVT och hyrs nu in via bemanningsföretag och en tjej som aldrig får fast anställning eftersom hennes arbetsgivare (kommun) ser till att hon blir “utlasad” strax innan gränsen för “inlasningen”. Två tydliga dilemman med en stelbent lagtsiftning. Den sista tjejens problem diskuteras aldrig, något vi pratade om efteråt hon och jag – varför är det ingen som bryr sig om hennes situation som skapar gigantiska tröskeleffekter? Hon vill ju ha ett tryggt jobb som alla andra men får alltid leta nytt jobb strax innan den magiska gränsen kommer.
Se gärna programmet på SVT Play.
Skrivet av Annie Johansson 2010-01-24 | 1 kommentarer
I julas bytte jag morgontidning, från Dagens Nyheter till Svenska Dagbladet och får nöjet att varje morgon läsa kloka och insiktsfulla ledare. Min sambo däremot tycker det är smidigt för man slipper vända på tidningen när man ska läsa sportsidorna. Alla har vi våra anledningar för att byta morgontidning.
Dagens krönika av PJ Anders Linder var både historiskt intressant och matnyttig i den aktuella debatten. Det var en fröjd att läsa till morgonjuicen och flingorna. Det som gjorde Sverige rikt och gjorde att vi toppade väldtåndsligorna var det relativt låga skattetrycket på 1960-talet. Men sedan kom radikaliseringen under 70-talet då det känns som det var ett förbud för normala, liberala idéer. På ett enda år, mellan 1975-1976 höjdes skattetrycket med 4,7 procentenheter – idag skulle det motsvara en skattehöjning på 150 miljarder. Och skattechockerna fortsatte från detta och under 80-talet med moms och marginalskatter och andra tillväxthämmande skatter. I takt med detta halkar vi också ner i tillväxtligan. Kanske inte så konstigt.
Den andra delen rör LAS. LAS införande i början av 70-talet var ett rejält systemskifte. Från att den svenska modellen enbart byggdes på avtal och partsförhandlingar skulle nu politiken bestämma och stifta lagar. LO sade bestämt nej till detta, vilket kan kännas väldigt främmande med tanke på hur de slåss för LAS idag. De stretade emot för de ville behålla den ursprungliga svenska modellen med få konflikter och mer pragmatism mellan parterna. Så de har gått från att vara helt emot till att nu vara de största bromsklossarna för att faktiskt återigen skapa den svenska modellen – med avtal och parter och inte LAS. Märkligt.
Skrivet av Annie Johansson 2010-01-05 | 1 kommentarer
Dagens Nyheters Debatt, Replik. 091222.
Viktiga instegsjobb skapas av bemanningsbranschen
12 fackherrar skriver på DN Debatt 22/12 att de kommer ta strid mot bemanningsbranschen. En bransch som 120 000 människor jobbar i varje år och som är ovärderliga instegsjobb för unga människor. Lejonparten av de anställningar som finns inom bemanningsbranschen är dessutom tillsvidareanställningar. I deras eget exempel, det brittiska klädföretaget Urban Outfitters i Stockholm, innebär det att de anställda får bättre villkor, de får kollektivavtal, avtalsenliga pensionsavsättningar och avtalsförsäkringar.
I den tragedi som nu drabbar södra och västra Sverige i spåren av fordonsindustrikrisen kan just bemanningsföretagen vara stöttningen tillbaka genom omställning, utbildning och uthyrning. I en tid av oro och hög arbetslöshet måste vi ha ett tillåtande förhållningssätt till branscher som skapar jobb. Dessa manliga fackförbund går nu ut och kritiserar användandet av bemanningsföretag och väljer detta som sin stridsfråga i avtalsrörelsen. Varför är de så kritiska mot en bransch som fungerar som insteg för främst unga och invandrare men också många kvinnor? För dessa grupper är detta inträdesbiljetten för att få ett jobb med trygghet och avtalsenliga löner. De 12 fackherrarna skjuter över målet.
Ett av syftena med EU:s bemanningsdirektiv är att ta bort eventuella hinder för att hyra in personal. Ett fackligt förbud mot att hyra in personal eller hårdare restriktioner av att använda sig av bemanningsföretag skulle med stor sannolikhet strida mot EG-rätten. Dessutom är det en kontraproduktiv linje eftersom de därmed också skulle motarbeta fler jobb i Sverige.
Sverige har inte råd att begränsa och stoppa branscher som faktiskt växer och skapar både jobb, tillväxt och rörlighet på arbetsmarknaden. Detta speciellt i tider som präglas av arbetslöshet och strukturomvandlingar. Det är helt orimligt att begränsa instegsjobben i en tid då vi behöver fler arbetstillfällen. Vems ärenden går egentligen dessa 12 fackherrar när man höjer rösterna mot bemanningsbranschen som symbol för framtidens arbetsmarknad? Inte är det Sveriges arbetslösa unga och invandrare i alla fall.
Annie Johansson. Riksdagsledamot (C). Ordförande Centerpartiets processgrupp om Jobb och Utanförskap
Skrivet av Annie Johansson 2009-12-09 | no kommentarer
Elisabeth Thand Ringqvist och Fredrick Federley skriver idag en klockren debattartikel i Aftonbladet om integration och om andra partiers (även i mitt eget parti i och för sig) rop på språktester, förbud, medborgarskapsprov och annat finurligt. Nyckeln till integration stavas lika villkor och jobb. En gedigen språkutbildning som varvas med arbete. Deras debattartikel lyfter ett intressant, och viktigt frihetligt och liberalt perspektiv i integrationsdebatten. Per, Helen och Oscar bloggar också.
Imorgon förmiddag har vår kampanjgrupp Jobb och Utanförskap vårt första spinnmöte på temat integration, vi kommer ha fler framöver för att lyssna in värdefulla idéer, angreppssätt och tankar. Har du funderingar – maila!
Skrivet av Annie Johansson 2009-12-08 | 2 kommentarer
Krävande. Individualist. Otålig. Självsäker. Målinriktad. Feedbacktörstande. Vill förverkliga sina drömmar. Nära band till föräldrarna. Entreprenörer. Beresta. Jobbet som en livsstil. Frihet och flexibilitet. Optimistisk.
Så förklarar Ron Alsop, författare till “The trophy kids grow up” och välkändd skribent och redaktör på The Wall Street Journal millenniegenerationen, det vill säga de som är födda mellan 1980-1991. Vilka krav ställer 80- och 90-talistgenerationen på framtidens arbetsmarknad?
Vill de ha 1970-talets modell med guldklockor och tillsvidareanställningar eller vill de att vi ska se till att tryggheten finns i flexibiliteten? Unga människor idag lever inte guldklockedrömmen att få vara på samma arbetsplats i flera decennier. De osäkra förhållanden som idag råder på för unga på arbetsmarknaden har gjort dem till minientreprenörer. Mer än hälften av de unga idag är vikarier, timanställda, säsongsanställda och dylikt och kommer aldrig in i LAS-tryggheten. Enligt en autraliensisk studie har 2/3 av de unga varit kortare än två år hos en arbetsgivare och 50% har haft mer än fem jobb på fem år.
Vår generation har så grymt med möjligheter. Men arbetsmarknaden måste förändras. Enligt Ron Alsop ser han curling-generationen som krävande, som vill ha avancemang och utveckling snabbt, och feedback och uppmärksamhet. Ron Alsop skapar en ärligare bild än den som annars utmålas. En ganska osvensk bild om man ser till första stycket i blogginlägget. Icke-Jante.
I ett land där det enbart är fasta anställningar som ger möjlighet tull huslån, billån och trygghet skapas en klyfta mellan 70-talets arbetsmarknad (den som idag råder) och morgondagens med de utmaningar som vi då kommer möta. Jag är helt övertygad om att vi om 15 år kommer se flexibilitet och förändrade arbetsrättsregler som någonting helt naturligt. Många kommer då skämmas för att man inte tillräckligt hårt drev kampen mot de stelbenta reglerna och hur styvmoderligt man behandlade en hel ungdomsgeneration i början av 2000-talet.
Klockan 10.00 på Fores ska jag, Niklas Ekdal och Patrik Karlsson samtala om detta, efter Ron Alsops presentation av sin bok.
Skrivet av Annie Johansson 2009-11-25 | 9 kommentarer
Idag har Centerpartiet sitt förtroenderåd, som en ministämma. Företrädare från hela landet samlas och Maud har precis mötts med stående ovationer från de samlade ombuden. Hon har ett grymt och gediget förtroende internt i partiet. Det är en modig, visionär och framåt partiledare som nu står i talarstolen. “Vi är det parti som är bäst för de företagsamma”, säger Maud. “Centerpartiet är det parti som får andra att gå längre”, fortsätter hon. Yes!
Partiet ska idag diskutera politisk strategi, en ny skattepolitik och riktlinjer för kandidater inför valrörelsen. Mantrat är tydligt: Vi ska skapa ett samhälle “Där människor får växa”. Vi är de gröna liberalerna, som förenar klimat och miljö med tillväxt, entreprenörskap och företagsamhet. Med frihet, mångfald, valfrihet och trygghet. Vi är det givna valet om du vill förena frihetliga värderingar med framtidsvisioner om framtidens välfärd, som börjar hos dig och mig och låter oss göra valen.
Maud Olofsson skriver i dag på DN Debatt om just detta och att vi ska ta fighten för alla de unga som idag saknar arbete. För någon vecka sedan presenterade jag vårt förslag om avstampsjobb, d v s att ge unga lägre trösklar in på arbetsmarknaden med lite lägre lön under ett år för att få in en fot på arbetsmarknaden och få arbetslivserfarenhet. Novus Opinion har nu gjort en opinionsundersökning och 9 av 10 ungdomar tycker som centerpartiet – de vill ha ett jobb. De vill hellre ha ett jobb med lägre lön än ingen lön alls.
Centerpartiet är på helt rätt väg.
Skrivet av Annie Johansson 2009-09-09 | no kommentarer
Krönika 090923, Lag & Avtal
Varmt och kallt i politiken
Den politiska debatten kring arbetsrätten är en ständig krigshärd. Det är få frågor som är så fyllda med sprängstoff. Oavsett åsikt och inställning riskerar man att trampa på en eller annan mina om man ger sig ut i debatten.
För fem år sedan läste jag en kurs i arbetsrätt vid Lunds Universitet. Essensen av hela juristutbildningen är att lära sig juridiska modeller, systematiken och att arbeta efter givna paragrafer och praxis. Jag kommer ihåg min förvåning när vi fick lagar på lagar introducerade för oss. Min förutfattade mening var att den berömda, svenska modellen endast byggde på kollektivavtal och en välavvägd terrorbalans mellan arbetsmarknadens parter. Min nya kunskap fick mig att reagera och ifrågasätta.
Här radades LAS, MBL, Förtroendemannalagen, Semesterlagen, Föräldraledighetslagen och alla andra lagar upp. Jag fick lära mig att dessa är som en mjuk, tjock madrass av skydd för arbetstagare i olika situationer. Jag blev mer konfunderad. Jag minns att jag frågade: ”Ja, men då är den svenska modellen inte längre en avtalsmodell utan en hybrid av lagar och avtal. Varför har parterna gett upp sitt inflytande till förmån för klåfingriga politiker?”
Samma fråga ställer jag mig när diskussionen förs i riksdagen och i den allmänpolitiska debatten. ”Vad menar vi med svensk modell egentligen när avtalsmodellen sedan länge är ersatt av lagar?
Debatten om arbetsrätten har, ur ett politiskt perspektiv, blivit mer laddad och mer spännande nu än vad den var för bara några år sedan. Då var det mer förutsägbart. Man kunde peka ut den politiska inställningen med hjälp av en höger-vänsterskala. Idag är det inte så. Alla politiker vill uppfattas som varma, vilket är ganska självklart egentligen, och då vill man inte befatta sig med kalla frågor.. Men vad uppfattas som varmt och kallt i politiken?
Ett borttagande av de förhärskande turordningsreglerna så att unga får lättare att etablera sig på arbetsmarknaden – det är en kall fråga. Att införa utbildning och coachning till arbetslösa ungdomar – det är en varm fråga. Skattesänkningar – kall fråga. Ökade bidrag – varm fråga. Offentliga sjukhus – varm fråga. Privata sjukhus – kall fråga. Stämningsläget och etiketteringen av olika sakpolitiska frågor ter sig förvirrande.
Med mina ögon är arbetsrätten en varm fråga. Den klassiska svenska modellen med parter som gör upp i samförstånd utan lagstiftande politikers inblandning är en varm fråga. Att skapa en mer rörlig arbetsrätt där ledorden inte är antalet anställningsår utan kvalifikationer och erfarenhet måste ju vara en varm fråga. Det handlar om att behandla människor efter kunskap och behov, inte efter ålder. Anställningstrygghet i form av turordningsreglerna innebär ökad trygghet för de äldre på de yngres bekostnad. Hur solidariskt och rättvist är det?
Annie Johansson, Riksdagsledamot (C)
