Skrivet av Annie Johansson 2009-12-17 | no kommentarer
Krönika i Finnveden Nu 091217: 00-talet, från Usama till Obama
00-talet, från Usama till Obama
00-talet är om bara några dagar slut och vi går in i ett nytt decennium. Att få skriva årets jul- och nyårskrönika innebär ju också en uppgift att försöka sammanfatta året som varit. I år också det decennium som varit.
Decenniet har kommit att präglas av terrorattentaten den 11 september 2001 och de efterföljande krigen i Irak och Afghanistan som fortfarande utkämpas, klimatförändringarna och de fruktansvärda naturkatastroferna både utomlands och här hemma. Internet har definitivt marscherat in, liksom andra digitala prylar som handdator, Iphone, digitalkamera och Nintendo Wii. En enorm teknikutveckling under bara tio år. Samtidigt har dokusåporna haft sin glansperiod och musiktävlingar som Fame Factory, nya melodifestivalen, Lilla melodifestivalen och Idol.
Göra man en mycket grov betraktelse över 00-talet får man också känslan ”Hände det inte förrän då?” eller ”Var det så längesedan?”. Det har ju hänt ganska mycket på tio år. 1 januari 2000 skiljdes Svenska kyrkan från staten, Öresundsbron invigdes under sommaren, Volvo köpte franska Renault och Premiepensionssystemet drog igång. Året efter ägde Göteborgskravallerna rum under EU-toppmötet, Svennis blev förbundskapten för det engelska landslaget och Usama bin Ladin blev mannen på allas läppar efter de fruktansvärda terrorattentaten.
Digitalkameran blev årets julklapp 2002 och Telia Sonera bildades. 2003 är året då Gudrun Schyman avgick som partiledare för Vänsterpartiet, så även Bo Lundgren för Moderaterna. Under året pågick också Kommunals stora strejk och de berömda borrningarna i Hallandsåsen stoppades. Vår duktiga utrikesminister Anna Lindh mördades i nära anslutning till EMU-omröstningen och chockade Sverige.
Året senare ägde Knutbyfallet rum och Sverige beslutade om att införa rökförbud på restauranger, kaféer och pubar. Skandiaaffären uppdagades samma år samtidigt som första spadtaget togs för Turning Torso i Malmö. Stormen Gudrun drog in över södra Sverige 2005 och skapade en omedelbar katastrof, SIBAs VD kidnappades i Göteborg och annandag pingst togs bort som helgdag.
2006 bildades If Metall, Sverige var med om sitt mest framgångsrika vinter-OS någonsin i Turin och Sverige vann också OS-guld i hockey genom att besegra ärkerivalen Finland. 2007 är året då Göran Persson började som PR-konsult och Sarcozy blev Frankrikes president. Svenska och danska posten slogs samman och vårdstrejken ägde rum. Barack Obama valdes 2008 till ny, amerikansk president och 00-talet kan därmed, lite träffande, sammanfattas från ”Usama till Obama”, enligt SVT:s Agenda.
Genom denna icke heltäckande exposé över vårt första decennium på 2000-talet önskar jag er en God Jul och Ett Gott Nytt År!
Annie Johansson, riksdagsledamot (C)
Skrivet av Annie Johansson 2009-12-04 | no kommentarer
Krönika i Lag&Avtal 091204
Supergaseller skapar ny arbetsmarknad
Dagens Industri har delat ut priset till årets supergasell, det företag som vuxit snabbast de sista åren. Inte helt oväntat blev det ett bemanningsföretag. 2009 har bemanningsföretaget Qworks i Umeå ökat med 5209 procent. Ett imponerande resultat som med rätta gav dem utnämningen Supergasell. Men även på andra håll i landet har årets gasell blivit just ett bemanningsföretag, såväl i Stockholm som i Norrbotten. Den positiva trenden för bemanningsförtagen är tydlig.
Samtidigt har debatten rasat kring det brittiska klädföretaget Urban Outfitters i Stockholm. Deras tidigare 38 anställda blev uppsagda och hänvisade till bemanningsföretaget Academic Work som anställt dem.
Från fackligt håll och från Vänsterpartiet har kritiken varit hård för att man på det sättet rundar lagar som för dessa grupper verkar vara huggna i sten, det vill säga lagen om anställningsskydd. Men får verkligen de 38 anställda sämre villkor? Nej, säger Handels ombudsman. Genom deras nye arbetsgivare får nu de anställda kollektivavtal, avtalsenliga pensionsavsättningar och avtalsförsäkringar. Handels ombudsman menar att de anställda får bättre villkor än tidigare och en högre inkomst, när nu ob och andra ersättningar läggs till lönen.
Fenomenet bemanningsföretag rör runt i den svenska modellen. Det är inte längre klubbordföranden i fikarummet som förhandlar med chefen i korridoren längre bort. Den yttersta chefen som basar för löner, arbetsmiljö och semester sitter nu istället i ett annat hus. Man utför sitt dagliga arbete hos en tredje part – den som hyr in. Detta är en utveckling som jag tror kan vara nyttig. Så länge de anställda få lika bra eller bättre villkor ger bemanningsföretagen såväl trygghet som frihet för den anställde. Rent krasst vill väl alla ha den bästa chefen? Det bästa avtalet? De som sitter på expertisen?
Bemanningsföretagen är expertleverantör av personaltjänster. Inom de flesta företag köps tjänster in för att dels underlätta för den enskilde företagaren men också för att säkerställa kvalitet och riktighet. Ta exemplet med bokföring, med underleverantörers leverans av produkter, eller med säkerhetssystem och datorsystem. På så sätt uppstår nya affärsidéer, nya marknader och nya företag.
Bemanningsbranschen är och kommer framöver vara en viktig del av svensk arbetsmarknad. Under 2008 passerade drygt 120 000 personer bemanningsbranschen. Såväl nya företag som nya arbetstillfällen skapas.
En känsla som motståndare till bemanningsföretag försöker väcka är den att ett A-lag och ett B-lag skulle skapas om man som bemanningsanställd kommer tillbaka på sin gamla arbetsplats och till sina gamla kollegor. Detta är en känsla som vi ska respektera om den uppstår men som vi också måste försöka motverka. Vinsten med bemanningsföretag är så stor att dessa argument inte ska sätta stopp för denna expansiva bransch och möjlighet för fler att få ett jobb eller till större trygghet för de anställda. Fram för fler företag som kan öka med runt 5000 procent!
Annie Johansson, Riksdagsledamot (C)
Skrivet av Annie Johansson 2009-09-09 | no kommentarer
Krönika 090923, Lag & Avtal
Varmt och kallt i politiken
Den politiska debatten kring arbetsrätten är en ständig krigshärd. Det är få frågor som är så fyllda med sprängstoff. Oavsett åsikt och inställning riskerar man att trampa på en eller annan mina om man ger sig ut i debatten.
För fem år sedan läste jag en kurs i arbetsrätt vid Lunds Universitet. Essensen av hela juristutbildningen är att lära sig juridiska modeller, systematiken och att arbeta efter givna paragrafer och praxis. Jag kommer ihåg min förvåning när vi fick lagar på lagar introducerade för oss. Min förutfattade mening var att den berömda, svenska modellen endast byggde på kollektivavtal och en välavvägd terrorbalans mellan arbetsmarknadens parter. Min nya kunskap fick mig att reagera och ifrågasätta.
Här radades LAS, MBL, Förtroendemannalagen, Semesterlagen, Föräldraledighetslagen och alla andra lagar upp. Jag fick lära mig att dessa är som en mjuk, tjock madrass av skydd för arbetstagare i olika situationer. Jag blev mer konfunderad. Jag minns att jag frågade: ”Ja, men då är den svenska modellen inte längre en avtalsmodell utan en hybrid av lagar och avtal. Varför har parterna gett upp sitt inflytande till förmån för klåfingriga politiker?”
Samma fråga ställer jag mig när diskussionen förs i riksdagen och i den allmänpolitiska debatten. ”Vad menar vi med svensk modell egentligen när avtalsmodellen sedan länge är ersatt av lagar?
Debatten om arbetsrätten har, ur ett politiskt perspektiv, blivit mer laddad och mer spännande nu än vad den var för bara några år sedan. Då var det mer förutsägbart. Man kunde peka ut den politiska inställningen med hjälp av en höger-vänsterskala. Idag är det inte så. Alla politiker vill uppfattas som varma, vilket är ganska självklart egentligen, och då vill man inte befatta sig med kalla frågor.. Men vad uppfattas som varmt och kallt i politiken?
Ett borttagande av de förhärskande turordningsreglerna så att unga får lättare att etablera sig på arbetsmarknaden – det är en kall fråga. Att införa utbildning och coachning till arbetslösa ungdomar – det är en varm fråga. Skattesänkningar – kall fråga. Ökade bidrag – varm fråga. Offentliga sjukhus – varm fråga. Privata sjukhus – kall fråga. Stämningsläget och etiketteringen av olika sakpolitiska frågor ter sig förvirrande.
Med mina ögon är arbetsrätten en varm fråga. Den klassiska svenska modellen med parter som gör upp i samförstånd utan lagstiftande politikers inblandning är en varm fråga. Att skapa en mer rörlig arbetsrätt där ledorden inte är antalet anställningsår utan kvalifikationer och erfarenhet måste ju vara en varm fråga. Det handlar om att behandla människor efter kunskap och behov, inte efter ålder. Anställningstrygghet i form av turordningsreglerna innebär ökad trygghet för de äldre på de yngres bekostnad. Hur solidariskt och rättvist är det?
Annie Johansson, Riksdagsledamot (C)
