Skrivet av Annie Johansson 2010-01-11 | 2 kommentarer
I det första politiska inlägget 2010 vill jag kommentera några saker som hänt under tiden jag haft bloggpaus.
Den första rör rundabordssamtalet som jag, Erik Sundström och Stina Morian hade förra veckan om sociala medier och dessa betydelse för valrörelsen 2010 på Expressen. Det är helt självklart så att politiken måste vara där människor finns. Sociala medier kommer vara ett ovärderligt verktyg i politisk kommunikation – precis lika viktig som pappersutskrivna flygblad och personlia samtal är på åldersomshemmet. Det vill säga, vi måste ha en mängd av olika kommunikativa verktyg, för att nå våra målgrupper. Sociala medier är inget trams, det är här för att stanna och utvecklas. Jag vikll att Centerpartiet ska vara bäst på sociala medier, av den enkla anledning att en av våra absolut viktigaste väljargrupper, ungdomar, lever sitt liv på och med nätet. Det är min bedömning.
Den andra rör bemanningsföretagen och svensk arbetsmarknad i framtiden. I Lag & Avtal skrev jag en krönika i december om just bemanningsföretagen som är en viktig tillväxtbransch och frmför allt erbjuder viktiga instegsjobb för unga och invandrare, grupper som har relativt höga trösklar in på arbetsmarknaden. De allra flesta är också ense om betydelsen bemanningsföretag har för rörligheten på arbetsmarknaden. Någon dag innan julafton skriver några fackföreningsföreträdare på DN Debatt om att de vill försvåra för bemanningsbranschen. I tisdags svarade jag dem i en replik på Dagens Nyheters debattsida om att de genom att försvåra för bemanningsföretag också försvårar för svaga grupper att ta sig in på arbetsmarknaden.
Idag skriver Rickard Nordin från Eksjö, nu 2:a på Göteborgs riksdagslista i GP om att det krävs reell politik och inte bara fina ord och ger samtidigt Miljöpartiet en klimatspark om att det inte bara är lokala lösningar utan också globala som krävs - härligt Rickard! Sedan kan jag ju inte undgå att också lägga ett öga på det stora misstroende som finns inom socialdemokratin för sin egen partiledare. Man vill hellre se såväl Boström som Wallström än Sahlin som statsminister – det måste svida.
Skrivet av Annie Johansson 2009-12-12 | no kommentarer
Det är bra att debatten kring miljöteknik, klimat, gröna näringar och miljö är så högt upp på politikens agendor. Det har ju inte alltid varit så. Vår egen statsminister kom ju som bekant ut ur garderoben för bara tre år sedan, efter riksdagsvalet, och insåg då att klimatet är en ödesfråga. För ett parti som Centerpartiet som alltid haft miljöfrågan i centrum av vår politik känns det bra och angeläget att allt fler nu engagerar sig och diskuterar framtidens möjligheter med en förändrat klimat, om utveckling, innovation, marknadslösningar och gröna företag. Det finns oändligt med möjligheter!
Andreas Carlgren har under sin tid som miljöminister gjort ett hästjobb med att förhandla, informera, diskutera klimatfrågan, såväl utsläppsmål som klimatinvesteringspengar och hur detta ska fördelas. Nu är det en vecka kvar och jag hoppas verkligen vi kan se, om inte ett bindande avtal, så en rejäl bit på väg. EU, med Sverige och Carlgren i spetsen har tagit ett stort ledarskap – men det krävs också att de andra stora, drakarna Indien, Kina, USA är med i båten, annars blir det svårt.
Du kan följa Andreas på vår klimatblogg direkt från Köpenhamn, läsa om EU:s överenskommelse om klimatmiljarder - och att det var CUF som var först på banan med ett sådant förslag. Det ni!
Skrivet av Annie Johansson 2009-11-24 | 1 kommentarer
På flera ställen, såväl på nätet som i den verkliga världen är tongångarna höga kring Vattenfall. Debatten kretsar kring ansvar, förtroende, information och kunskap. Socialdemokraterna ger igen för gamla KU-anmälningar och har nu KU-anmält Maud vilket ska granskas under våren.
Det första som slår mig är att arbetsmiljön på Vattenfall förmodligen inte är den bästa då anställda ger höga med papper, som dessutom inte är beslutat alls, till media och drar igång en karusell utan dess like. SEKO vägrar att sitta kvar i Vattenfalls styrelse och slår såväl mot egen ledning och Josefsson som mot ägaren och främst Maud Olofsson. Kärnkraftskramare som DN:s Wolodarski och fackföreningsfolk av högsta dignitet i SEKO sluter sig samman och riktar kritik mot Maud. Det andra som slår mig är: Finns det en bakomliggande dirty campaigning-idé att nu ge igen för politiska åsikter snarare än det specifika hanterandet?
Det andra som är intressant i Vattenfallsoppan är att även Vattenfalls VD Josefsson haft helt olika versioner av händelseutvecklingen, den 13 november och den 22 november har han helt olika åsikter om vad styrelsen kände till – det vill säga enligt intervjuerna är hans kunskap densamma som den som Maud uppgett. Per Ankersjö har bloggat om ett mycket intressant resonemang där Josefsson haft helt motstridda åsikter kring om styrelsen kände till avtalet om obegränsat skadeståndsansvar i Tyskland, i olika intervjuer. Per har dessutom gjort ett youtube-klipp för att jämföra de olika intervjuerna. Även Staffan Danielsson har en utförlig beskrivning av Josefssons helt olika versioner. Varför ändrar Lars G Josefsson versionen?
Om ni är intresserade av hur Socialdemokraterna styrde Vattenfall finns här ett intressant sammanställt material att läsa.
