Skrivet av Annie Johansson 2010-01-21 | 3 kommentarer
Debatten kring bemanningsbranschen är något uppskruvad. Igår kväll sände Uppdrag granskning ett program om just Manpower på Ericsson i Gävle och från Scania bland annat. Hela progrannet känns väldigt partiskt och vinklat och framställer vare sig LO eller arbetsgivaren i så bra dager. LO får pisk för att man inte värnar sina medlemmars villkor tillräckligt i kollektivavtalen och arbetsgivaren får pisk för att deras anstäldla kallar det för slavjobb och att deras anställningstid är stöld.
Det var nog fler än jag som blev upprörda över programmet. Jag blev blev upprörd av många anledningar. Kanske främst över en total avsaknad av objektivitet och opartiskhet samt alla ledande frågor. En annan anledning jag blev upprörd över var attityden. Om man nu vantrivs så mycket, tycker det är slaveri och att det är stöld det handlar om – varför väljer man då inte att vara arbetslös? För mig hade det aldrig varit ett alternativ, det måste väl alltid vara bättre att ha ett jobb än inget alls?
Ibland när man pratar industrijobb handlar det om att arbetslösheten blir större i ett rasande tempo – i detta fall är det för att man nu då jobbar för mycket. Bemanningsbranschen har ju funnits i snart 20 år – man kan ju undra varför det är först nu debatten blivit så het?
Samtidigt har jag idag en debattartikel på SVT Debatt om just bemanningsföretagen. Vänsterdebattören Martin Hofverberg från tankesmedjan Konflikt skriver en slaskig debattartikel fylld av felaktigheter att bemanningsbranschen är som 1800-talets brukspatronssamhälle. En riktigt avsmaklig debattartikel. Jag svarar honom med att det är en avgrundssjup skillnad mellan 1890 och 2010. De anställda har kollektivavtal. Antingen är det så fackföreningarna vill ha det eller har de inte tagit till vara på sina medlemmars intressen?
De flesta som arbetar har tillsvidareanställningar. De har förtur till nya jobb om man förlorar jobb på en arbetsplats. Och överhuvudtaget: Människor som arbetar på bemanningsföretag har kanske kommit från arbetslöshet och har nu fått in en fot på arbetsmarknaden. Samtidigt finns det, precis som i alla andra bracher oacceptabla undantag – och de ska kritiseras och de ska rättsligt prövas. Men har vi idag en modell i Sverige där arbetsmarknadens parter ska bestämma- och har gjort det – då måste man ju i så fall förhandla om.
Vad är alternativet? Att lägga ner en hel bemanningsbransch? Att göra dessa 120 000 personer som under 2009 arbetade där arbetslösa? Att sätta dessa företag som hyr ut i konkurs? Att ogiltigförklara kollektivavtalen? Branschorganisationen bemanningsföretagen har kollektivavtal med samtliga LO-förbund bland annat. Jag är överygad om att villkoren ytterligare kan förbättras – men vart är fackföreningen i denna diskussion? Vad har de gjort för att förbättra villkoren för sina medlemmar? De har ju trots allt förhandlat fram kollektivavtalet som nu gäller för deras medelmmar.
Skrivet av Annie Johansson 2010-01-14 | 5 kommentarer
På siten Vad står på spel, som kommer vara tongivande i avtalsrörelsen finns tv-intervjuer, diskussioner och blogginlägg utifrån olika perspektiv. Redaktionen består av nestorerna Lena Smedsaas, som tidigare var i rutan för TV4 och Mats Bergstrand som tidigare basade för DN Debatt. Här har de intervjudat mig i en längre intervju om framtidens arbetsmarknad, bemanningsföretag och instegsjobb. Hur vi skapar en modern arbetsmarknad för fler.
Här finns klippet >
Skrivet av Annie Johansson 2010-01-11 | 2 kommentarer
I det första politiska inlägget 2010 vill jag kommentera några saker som hänt under tiden jag haft bloggpaus.
Den första rör rundabordssamtalet som jag, Erik Sundström och Stina Morian hade förra veckan om sociala medier och dessa betydelse för valrörelsen 2010 på Expressen. Det är helt självklart så att politiken måste vara där människor finns. Sociala medier kommer vara ett ovärderligt verktyg i politisk kommunikation – precis lika viktig som pappersutskrivna flygblad och personlia samtal är på åldersomshemmet. Det vill säga, vi måste ha en mängd av olika kommunikativa verktyg, för att nå våra målgrupper. Sociala medier är inget trams, det är här för att stanna och utvecklas. Jag vikll att Centerpartiet ska vara bäst på sociala medier, av den enkla anledning att en av våra absolut viktigaste väljargrupper, ungdomar, lever sitt liv på och med nätet. Det är min bedömning.
Den andra rör bemanningsföretagen och svensk arbetsmarknad i framtiden. I Lag & Avtal skrev jag en krönika i december om just bemanningsföretagen som är en viktig tillväxtbransch och frmför allt erbjuder viktiga instegsjobb för unga och invandrare, grupper som har relativt höga trösklar in på arbetsmarknaden. De allra flesta är också ense om betydelsen bemanningsföretag har för rörligheten på arbetsmarknaden. Någon dag innan julafton skriver några fackföreningsföreträdare på DN Debatt om att de vill försvåra för bemanningsbranschen. I tisdags svarade jag dem i en replik på Dagens Nyheters debattsida om att de genom att försvåra för bemanningsföretag också försvårar för svaga grupper att ta sig in på arbetsmarknaden.
Idag skriver Rickard Nordin från Eksjö, nu 2:a på Göteborgs riksdagslista i GP om att det krävs reell politik och inte bara fina ord och ger samtidigt Miljöpartiet en klimatspark om att det inte bara är lokala lösningar utan också globala som krävs - härligt Rickard! Sedan kan jag ju inte undgå att också lägga ett öga på det stora misstroende som finns inom socialdemokratin för sin egen partiledare. Man vill hellre se såväl Boström som Wallström än Sahlin som statsminister – det måste svida.
Skrivet av Annie Johansson 2010-01-05 | 1 kommentarer
Dagens Nyheters Debatt, Replik. 091222.
Viktiga instegsjobb skapas av bemanningsbranschen
12 fackherrar skriver på DN Debatt 22/12 att de kommer ta strid mot bemanningsbranschen. En bransch som 120 000 människor jobbar i varje år och som är ovärderliga instegsjobb för unga människor. Lejonparten av de anställningar som finns inom bemanningsbranschen är dessutom tillsvidareanställningar. I deras eget exempel, det brittiska klädföretaget Urban Outfitters i Stockholm, innebär det att de anställda får bättre villkor, de får kollektivavtal, avtalsenliga pensionsavsättningar och avtalsförsäkringar.
I den tragedi som nu drabbar södra och västra Sverige i spåren av fordonsindustrikrisen kan just bemanningsföretagen vara stöttningen tillbaka genom omställning, utbildning och uthyrning. I en tid av oro och hög arbetslöshet måste vi ha ett tillåtande förhållningssätt till branscher som skapar jobb. Dessa manliga fackförbund går nu ut och kritiserar användandet av bemanningsföretag och väljer detta som sin stridsfråga i avtalsrörelsen. Varför är de så kritiska mot en bransch som fungerar som insteg för främst unga och invandrare men också många kvinnor? För dessa grupper är detta inträdesbiljetten för att få ett jobb med trygghet och avtalsenliga löner. De 12 fackherrarna skjuter över målet.
Ett av syftena med EU:s bemanningsdirektiv är att ta bort eventuella hinder för att hyra in personal. Ett fackligt förbud mot att hyra in personal eller hårdare restriktioner av att använda sig av bemanningsföretag skulle med stor sannolikhet strida mot EG-rätten. Dessutom är det en kontraproduktiv linje eftersom de därmed också skulle motarbeta fler jobb i Sverige.
Sverige har inte råd att begränsa och stoppa branscher som faktiskt växer och skapar både jobb, tillväxt och rörlighet på arbetsmarknaden. Detta speciellt i tider som präglas av arbetslöshet och strukturomvandlingar. Det är helt orimligt att begränsa instegsjobben i en tid då vi behöver fler arbetstillfällen. Vems ärenden går egentligen dessa 12 fackherrar när man höjer rösterna mot bemanningsbranschen som symbol för framtidens arbetsmarknad? Inte är det Sveriges arbetslösa unga och invandrare i alla fall.
Annie Johansson. Riksdagsledamot (C). Ordförande Centerpartiets processgrupp om Jobb och Utanförskap
Skrivet av Annie Johansson 2009-12-22 | 3 kommentarer
Dagens DN Debatt upprör. 12 fackgubbar skriver och deklarerar att de tar strid mot bemanningsbranschen i avtalsrörelsen. De vill begränsa företags möjlighet att säga upp ena dagen och hyra in nytt andra dagen. Aktionen kan i det läget ses som sympatiskt. Men i en paneldiskussion på Lag & Avtal i fredags morse sa If Metall just att det inte rör sig om så många fall detta sker, snarare är det just undantag/särfall. Frågan är varför man då inte driver dessa untantag i en rättsprocess istället för att nu försöka ödelägga hela bemanningsbranschen?
Bemanningsbranschen har ca 120 000 anställda, 8 av 10 har tillsvidareanställningar. I fallet om Urban Outfitters som fackpamparna själva tar upp i sin debattartikel som ett skräckexempel får de 38 anställda nu för första gången kollektivavtal, avtalsenliga löner, pensionsavsättningar och en tryggare anställningar (enligt Handels ombudsman) – Vad är det för fel på detta?
Bemanningsbranschen är ovärderlig för svaga grupper på arbetsmarknaden. För invandrare och för unga människor är det en viktig inträdesbiljett på den svenska, oftast stelbenta, arbetsmarknaden. Återigen pekar dessa manliga fackpampar finger åt svaga grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
Upprördheten har gjort att jag författat en debattartikel, vi får se vart den publiceras.
Skrivet av Annie Johansson 2009-12-04 | no kommentarer
Krönika i Lag&Avtal 091204
Supergaseller skapar ny arbetsmarknad
Dagens Industri har delat ut priset till årets supergasell, det företag som vuxit snabbast de sista åren. Inte helt oväntat blev det ett bemanningsföretag. 2009 har bemanningsföretaget Qworks i Umeå ökat med 5209 procent. Ett imponerande resultat som med rätta gav dem utnämningen Supergasell. Men även på andra håll i landet har årets gasell blivit just ett bemanningsföretag, såväl i Stockholm som i Norrbotten. Den positiva trenden för bemanningsförtagen är tydlig.
Samtidigt har debatten rasat kring det brittiska klädföretaget Urban Outfitters i Stockholm. Deras tidigare 38 anställda blev uppsagda och hänvisade till bemanningsföretaget Academic Work som anställt dem.
Från fackligt håll och från Vänsterpartiet har kritiken varit hård för att man på det sättet rundar lagar som för dessa grupper verkar vara huggna i sten, det vill säga lagen om anställningsskydd. Men får verkligen de 38 anställda sämre villkor? Nej, säger Handels ombudsman. Genom deras nye arbetsgivare får nu de anställda kollektivavtal, avtalsenliga pensionsavsättningar och avtalsförsäkringar. Handels ombudsman menar att de anställda får bättre villkor än tidigare och en högre inkomst, när nu ob och andra ersättningar läggs till lönen.
Fenomenet bemanningsföretag rör runt i den svenska modellen. Det är inte längre klubbordföranden i fikarummet som förhandlar med chefen i korridoren längre bort. Den yttersta chefen som basar för löner, arbetsmiljö och semester sitter nu istället i ett annat hus. Man utför sitt dagliga arbete hos en tredje part – den som hyr in. Detta är en utveckling som jag tror kan vara nyttig. Så länge de anställda få lika bra eller bättre villkor ger bemanningsföretagen såväl trygghet som frihet för den anställde. Rent krasst vill väl alla ha den bästa chefen? Det bästa avtalet? De som sitter på expertisen?
Bemanningsföretagen är expertleverantör av personaltjänster. Inom de flesta företag köps tjänster in för att dels underlätta för den enskilde företagaren men också för att säkerställa kvalitet och riktighet. Ta exemplet med bokföring, med underleverantörers leverans av produkter, eller med säkerhetssystem och datorsystem. På så sätt uppstår nya affärsidéer, nya marknader och nya företag.
Bemanningsbranschen är och kommer framöver vara en viktig del av svensk arbetsmarknad. Under 2008 passerade drygt 120 000 personer bemanningsbranschen. Såväl nya företag som nya arbetstillfällen skapas.
En känsla som motståndare till bemanningsföretag försöker väcka är den att ett A-lag och ett B-lag skulle skapas om man som bemanningsanställd kommer tillbaka på sin gamla arbetsplats och till sina gamla kollegor. Detta är en känsla som vi ska respektera om den uppstår men som vi också måste försöka motverka. Vinsten med bemanningsföretag är så stor att dessa argument inte ska sätta stopp för denna expansiva bransch och möjlighet för fler att få ett jobb eller till större trygghet för de anställda. Fram för fler företag som kan öka med runt 5000 procent!
Annie Johansson, Riksdagsledamot (C)
