Sjukförsäkringen – respekt och ansvar krävs

Skrivet av Annie Johansson 2010-01-19  |  3 kommentarer

Debatten kring sjukförsäkringen är fylld av känslor och kommer förmodligen att vara en av de viktigaste valfrågorna under året som kommer. Mycket på grund av att det rör enskilda människors ersättningar, möjlighet till återgång i arbete och en god rehabilitering – av helt naturliga anledningar är detta en fråga som berör och ska beröras. Men debatten beror också på ett enormt mediedrev om enskilda fall som lyfts fram och skapar debatter. Varje människa som faller mellan stolarna är oacceptabelt och beklagligt. Vår uppgift som politiker är att se till varje enskild människa och försöka skapa ett ersättningssystem som hjälper människor tillbaka, till såväl självkänsla som arbete – och med en dräglig levnadsstandard.

Det var av den anledningen jag blev så oerhört arg och besviken förra gången det debatterades. Vår sjukskrivningsreform som alliansregeringen har genomfört har fokus på människan, på rehabilitering och på återgång i arbete – precis det som måste vara poängen med en sjukförsäkring. Vi ville bort från den passivitet som tidigare rådde – och som man nu erkänt från vänsterhåll att det så var. Människor som inte kan återgå i arbete ska givetvis få sjukpenning eller förtidspension på obestämd framtid, men i största möjliga mån måste vi hjälpa människor tillbaka. Läs gärna mitt blogginlägg sjukskrivningarna denna gång som är matad med intressanta länkar.

Idag skriver Vänsterpartierna på DN Debatt om deras önskan till reform. Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (M) skriver på sin blogg idag att vänstern köper alliansens politik bit för bit och att mycket av det de skriver idag redan är genomfört. Det blir ju rätt patetiskt när vänsterpartierna säger att de vill tillsätta en utredning (vill vi förresten ha en ny utredningsregering? Det är ju allt de föreslår hela tiden) och sedan beskriver sin nya politik med det som idag redan gäller.

Glädjande är dock att de inser att den förra regeringens politik (deras egen) inte var tillräckligt bra. Man tycker inte att det är ok att 10 unga människor varje dag förtidspensionerades utan möjlighet till återgång. Det är ju ett lyft, lite intressant bara att det krävdes en hel mandatperiod för dem att inse detta. De föreslår nu att man inte ska kunna få förtidspension förrän 58 års ålder. Men vill de helt avskaffa det? Vad händer då med de människor som helt saknar arbetsförmåga trots att de är yngre? Ska de “tvinga 100% arbetsoförmögna 48-åringar eller 23-åringar att leva på socialbidrag för de inte kan arbeta”? Ungefär så hade det låtit från deras håll.

Kommer bli en intressant debatt, minst sagt.