FRA – en gång till.

Skrivet av Annie Johansson 2008-12-23  |  5 kommentarer

Frågan om FRA och signalspaning har en tendens att dyka upp kring julhelg och midsommarhelg alltsedan jag kom in i riksdagen. Så även denna jul. Under hösten har en departementspromemoria skrivits, analyserats och diskuterats om de förändringar riksdagen beställde i juni och de femton punkter som vi kom överens om i september. I fredags skickades den på remissrunda och texterna blev därmed offentliga. Man har tagit till vara på i stort sett allt från de överenskommelser som slutits.

På det stora hela tycker jag att det se mycket bra ut. Underrättelsedomstolen från 1oktober 2009 utvecklas. Tillståndsgivningen preciseras. Kontrollmyndighetens uppdrag blir tydliga. Det blir också kontrollmyndigheten och ingen annan som ser till att FRA får det material som tillståndet medger. Meddelarfriheten och skyddet för detta blir absolut. Det ska bli intressant att se de kommentarer som nu kommer från remissinstanserna.

I somras ryktades det om en 2 veckors lång remisstid, i överenskommelsen i september var man tydlig med att den ska bli längre och den är nu hyfsat normal, d v s 2,5 månader. Jag tycker det är bra att man väljer att lägga tyngden på remissomgången så att man får in synpunkterna innan propositionen läggs under våren till riksdagen.

Idag finns dock en sjukt märklig debattartikel från fyra skribenter som menar att FRA-domstolen hotar integriteten, som menar att domstolen ska vara så hemlig att man inte ens vet vart den ligger, som oroar sig över teknisk okunskap i domstolssammansättningen, som menar att meddelarskyddet urholkas. Känslan man får när man läser den är svår att beskriva. Hopplöshet, är ett ord. “Hur tänkte de nu”, är ett annat. Innan var felet att det inte var domstolsprövning. Nu är det det uppenbarligen det stora problemet.

Underrättelsedomstolen kommer vara en specialdomstol, och sådana har oftast en sammansättning av olika experter (således då personer med teknisk kompetens i denna domstol). Skribenterna menar på att det ska vara hemligt och hyschpysch kring deras verksamhet. Det är väl klart att uppgifterna som hanteras där och som är känsliga ska omgärdas av sekretess – konstigt vore väl annars.

Summa summarum känns artikeln väldigt märklig. Alternativet vet i hur det skulle sett ut. Våren 2007 var den enhet inom FUN som skulle ge tillstånd. Nu i somras var det en domstolsliknande nämnd. nu är det en domstol. Jag vet ju vilket jag tycker både är mest transparent och mest rättssäkert. Fredrick Federley har också skrivit om detta. DN, Svd, Aftonbladet.